21 APRIL 2011 - I need you, but I guess I have to stop trying ?
Suck, detta börjar bli ganska iritterande nu. Var inte meningen med påsklov att man skulle vila & sova bra, när man äntligen hade chansen ? Visst. Det funkar jätte bra med det. Finns faktiskt en anledningen som är rätt dum ändå O.o
Men vad gör man ? För det första, är detta något som varit runt i tankarna sedan typ 7:an ? 3 år snart det vill säga. Super underbart ibland, men så fort verkligheten kommer ikapp än, ja då kommer den hemska & jobbiga sanningen. "Vakna upp, det är inte sant, det är inte på riktigt, livet suger (när vi pratar om den här saken), det är omöjligt,det finns inte en chans i världen att han finns, det är bara dagdrömmar inget mer, fjantiga önskningar"..
Är det omöjligt ? "Ingenting är omöjligt, bara svårt" (det är sant)
Fast just när jag tänker tanken: att han inte finns. Kommer jag på den dagen i 7:an. Något som jag ALDRIG glömmer. Sjukt läskig dröm,sjukt läskig dag & en bild på en person som gjorde att jag blev chockad. Och vet ni ? Bilden raderas av den fotografen & jag förlorar de enda bevis jag någonsin haft på han. Det här låter ju knäppt. ;o But it's true, don't blame me. Jag fattar fortfarande inte ? Varför raderar man en sådan bild ? En källare, 4 tjejer i mörkret & sedan poff en bild på en person som INTE ska vara där !??? Besvikelsen gick inte att dölja & tro mig , dagarna efter var det ingen som brydde sig (av oss 4), förutom jag. Det ska alltid vara jag som ska bry mig, tänka på det, analysera & tro det ena & det andra & sedan känna mig sjukt ensam i det hela, alltid jag. Men varför ? Det hela hade varit enklare om jag bara glömde honom. Gick vidare i livet. Fast ändå.. han finns i mina tankar dag efter dag, efter dag & det slutar inte. Vill jag att det ska sluta ? Och svaret är både ja & nej. För jag vill att det ska vara sant, att min ENDA önskning skulle gå i uppfyllelse. Men samtidigt vill jag sluta känna en sådan saknad som får ens hjärta att blöda ibland. Tro mig, det är inte det minsta kul.
Det kanske är så, att jag aldrig får veta svaret. Att detta fortsätter år, efter år & inte får sitt slut, att jag kanske glömmer ? Fast att glömma, det vill jag ju inte, i alla fall på ett sätt.
Ibland undrar jag, såg de ens han ? Eller var det bara jag ? Men, de sa ju att dom gjorde det. Ljög dom, ville de se ? Varför minns jag bilden så klart i mitt huvud ? Det var ju för 2,5 år sedan. Hur är det ens möjligt att komma ihåg så detaljerat ?
Yeah, I really wan't you to be real '/
Vet inte ens vart jag ville med inläget. Skriva av mig antagligen.
I alla fall önskar jag är en trevlig påsk ♥
